Arsenikhaltigt damm i Dannemora
I Dannemora förekommer det idag verksamheter som orsakar dammspridning och i detta damm är det konstaterat att det finns arsenik. Dock går det i dagsläget inte att avgöra hur hög dammhalten är i luften och därmed går det inte heller att avgöra hur mycket de boende i närområdet riskerar att andas in. Faktorer som vindriktning och vindstyrka, vegetation och avstånd från källan har en påverkar på dammhalten i luften. Ingenting tyder på att det skulle vara så höga halter i dammet att en akut giftighet skulle kunna uppnås. Upptaget till blodet av arsenik via lungorna är lågt, ca 30 % tas upp i kroppen av den totala halten som andas in.
Människor exponeras oftast för oorganisk arsenik via dricksvatten. I Sverige är halterna i dricksvatten generellt låga och få brunnar har nivåer över gränsvärdet på 10 µg/L. I vissa områden, framför allt Skelleftefältet i Västerbotten och i vissa områden i östra Mellansverige kan arsenikhalterna i grundvatten vara förhöjda. Viss föda kan innehålla olika organiska arsenikföreningar, framför allt fisk och skaldjur. De organiska arsenikföreningarna i fisk och skaldjur har låg giftighet och försvinner snabbt ur kroppen, via urinen. Man måste därför ta hänsyn till denna arsenikform när man bedömer den medicinska risken eftersom totalmängden arsenik som utsöndras i urinen utgör summan av oorganiska och organiska arsenikformer.
I befolkningen är medelkoncentrationen av totalarsenik i urin 0.13 μmol/L. Efter exponering för oorganiskt arsenik, eller efter förtäring av större mängder fisk eller skaldjur, stiger blod- och urinnivåerna snabbt. I urin kan halterna stiga till över 1000 μg/L. Oorganisk arsenik omvandlas (metaboliseras) i kroppen genom metylering till mono- och dimetylarseniksyra (MMA och DMA). Dessa metaboliter utsöndras i urinen och kan betraktas som en avgiftning av kroppen. I stort sett all arsenik utsöndras i urinen inom några dagar.
Halten av de olika arsenikmetaboliterna i urin kan användas för att uppskatta exponeringen och källan till arsenik. Det krävs därför en analysmetod som skiljer dessa metaboliter från de organiska arsenikföreningar som finns i kosten eftersom dessa kan förekomma i betydligt högre halter än metaboliterna till oorganisk arsenik.
För att skilja mellan "ofarlig fiskarsenik", oorganisk respektive metaboliter av den oorganiska arseniken är det önskvärt att analysera totalhalten av arsenik och jämföra den med summan av halterna av oorganisk As(III) och As(V) tillsammans med de organiska metaboliterna MMA och DMA. Mellanskillnaden mellan totalhalten och de övriga fyra formerna antas utgöras av ”fiskarsenik”. Det är även viktigt att, främst för att få ett mått på hur utspädd urinen är vid provtagningstillfället, beställa en analys av kreatinin i urin. Genom en s.k. kreatininjustering kan resultaten mellan olika provtagningstillfällen och mellan olika individer jämföras.
För mer information:
http://www.ammuppsala.se/arsenik